Trenden från New England.

Hetast i ölvärlden just nu är NEIPA, eller New England IPA. Denna grumliga och humliga substil har tagit ölvärlden med storm och ett bryggeri som riktar in sig på moderna stilar är nästan tvunget att ha en NEIPA i repertoaren.

 

Området New England består av sex stater i USA:s nordöstra hörn, norr om New York City och öster om staten New York. De sex staterna är Vermont, Maine, New Hampshire, Massachusetts, Rhode Island och Connecticut. I det här området utkristalliserade sig för några år sedan en tydlig substil av IPA som alltså är det vi kallar för NEIPA.

 

Många ser Heady Topper från bryggeriet The Alchemist i Stowe, Vermont som stilens föregångare, med sin väldigt fruktdrivna smak och något grumliga utseende. Därefter har bryggerier som Trillium och Tree House, från Boston respektive Charlton, båda i Massachusetts, gått i bräschen för stilen med öl som Congress Street IPA och Julius IPA. Det är öl som är mycket fruktiga med tydliga tropiska inslag, där man försöker få fram en närmast juicig smak och munkänsla.

 

Grumligheten är egentligen ingenting man eftersträvar, utan är snarare en biprodukt av de olika steg som en bryggare tar för att få fram en öl med den här smakprofilen. Eftersom grumlet har blivit en egenskap som är så starkt förknippad med den populära stilen finns det dock de som använder vissa tillsatser enbart i syfte att få en grumlig öl.

 

Valet av humlesorter är förstås viktigt och man fokuserar ofta på moderna sorter med stora fruktiga inslag såsom Citra, Mosaic och Galaxy, medan man undviker allt för stora mängder av ”C-humle”, alltså sorter som Cascade, Centennial och Chinook som är mer citrusbetonade och ofta har drag av tallbarr och som har varit så vanliga i västkust-IPA.

 

Även om man använder massiva mängder humle för att maxa fruktigheten, vill man gärna ha en låg beska, eftersom man mer eller mindre vill efterlikna färskpressad fruktjuice. Det är därför vanligt att man inte har någon bittergiva alls i NEIPA utan tillsätter all humle efter koket. Den låga beskan är tillsammans med fruktigheten och grumligheten stilens signum.

 

De stora mängderna med humle som tillsätts efter koket är en av anledningarna till att dessa öl blir så grumliga. En annan är att man ofta använder vete eller havre, eller båda tillsammans, för att få en rundare och mjukare smak. Det är dessutom vanligt att man använder dem i omältade former. Slutligen tar bryggarna också till en del processtekniska tricks genom att anpassa vattenbehandling och mäskningsförfarandet för att ytterligare få fram runda, juiciga smaker.

 

I Sverige är Stigbergets det bryggeri som tydligast har lyft fram stilen, men även här har det funnits föregångare i öl som Malmö Brewing Canned Wheat och Slottskällan Zero som lyfte några av idéerna som blivit centrala för NEIPA. Idag är det dock rätt så lätt att få tag på en mängd olika NEIPA i Sverige, eftersom stilen blivit vanlig hos svenska bryggare. Storbritannien står också i framkant och många importörer och webbshoppar gör såväl deras som en del amerikanska varianter tillgängliga för oss svenskar.

 

Här hittar du några exempel på öl som är bryggd i stilen, eller inspirerade av stilen:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *